Sex månader

Sex månader har gått sedan min far gick bort, känns än idag overkligt. Det känns som att när som helst kommer han att ringa, när saker händer så hör jag hans utskällningar och råd han skulle ha gett mig.
Det enda min pappa såg som hade med komik att göra var nog mitt liv, han vägrade kolla på när jag uppträdde, det han dock såg var min sketch för morgonsoffan, han blev mer sur än glad för att han hatade bilden media hade om serber.

Jag sa att det är därför jag började köra stand up, han tyckte att det var idiotiskt, varje gång jag skulle uppträda frågade han mig hur mycket jag skulle få betalt och sa att han tjänar mer på att panta burkar än vad jag gör på min stand up. Allt i slutändan handlade om pengar för honom, jag undrar fram till idag om inte vi var judar.
En jude hade nog kallat min farsa för snål, han var en busniess man, det han åstadkommit på sina 30 år i Sverige hade nog inte många gjort på tre livstider.

Han åkte till Sverige med ingeting ifrån en by där dem hade ingenting, sen hade han allting, vi hade allting, han jobbade på tre olika jobb, mamma på två. Dem jobbade för vår skull, för att vi skulle ha allting och jag önskade mig ingeting för hellre hade jag varit med dem och haft ingenting än tvärtom. Nu sitter jag här med allting och ingeting och undrar vad fan är ingeting.

Men min farsa var jävligt envis, jag brås nog mest på honom, han hade temprament, han var insatt i politiken, aldrig delaktig i den men följde den både i Sverige och resten av världen. Han ville att vi skulle rösta senaste valet, cynikern hade blivit optimist, ironiskt nog var vi den lilla minoritet i vår by som inte var kommunister, jag ryser bara jag hör ordet kommunist. Han ville rösta blått, en av anledningarna var trängselskatterna.

När jag kom hem från serbien hade alliansen blivit vald och det första jag hör i svensk radio när jag kommer av båten är att dem inte ska ta bort trängselskatterna. Mitt liv har varit fyllt av ironi sen dagen jag föddes.
Men att återgå till hyllningen av min pappa, han var en envis jävel, han vägrade erkänna när han hade fel, han älskade att tävla, han älskade att slå vad och torskade han så hade han alltid en bra anledning till varför han inte skulle betala.

Han hade bestämt sig att dö hemma, så enkelt var det, den morgonen han förlorade medvetandet och ramlat ihop låg han i sängen och bara kollade, kvällen innan var han kall om händerna, vi kollade på United matchen det var semi, han la sig vid halvlek men ville veta hur det hade gått, jag höll i hans kalla händer och bara grät, han sa innan jag gick och la mig. Vi hörs.

Vi hördes alltid på telefon, varje dag, hur mycket vi än bråkade och vad som än hände så hördes vi alltid. Morgonen därpå ramlar han ihop påväg till toaletten vi bär in honom i rummet, han kollar bara säger inget, lågan i ögonen är släckta.
Jag undrar vad som händer med människan i det skedet, samma sak hände med min mamma, han andas men han är någon annanstans.

Han kan knappt andas, vi ringer 112. Dem vill skicka en ambulans och säger att vi ska lägga honom i framstupa sidoläge, jag säger att dem ska skicka ambulansen, då vaknar han till och säger att han inte ska åka någonstans. Både jag och min farbror börjar skratta, han var envis in i döden. Han var min hjälte, vi satt många kvällar och bara pratade på slutet, varje gång jag la mig i sängen så tänkte jag att imorgon ska jag berätta hur mycket jag älskar honom, hur mycket han betydde för mig och hur mycket han betyder för mig. Att han är min största hjälte, men jag lyckades aldrig göra det. Jag ville aldrig acceptera det som skulle ske, även ifall jag visste att det skulle göra det.

Varför jag skriver detta här vet jag inte, det känns bara som en tung börda som jag burit på, jag har aldrig orkat prata om detta med någon, jag gillar inte att prata om det här heller, hur ska man förklara för en människa den sorgen man bär på när ingen människa någonsin kommer att förstå det. Det som för mig gjorde mest ont var att höra honom säga att det som gör honom mest ont är att han aldrig kommer få se David bli 18. Livet är orättvist, tyvärr så förtjänade han inte bara att se David bli 18 utan att bli 50, jag hade utan att blinka gett mitt liv tio gånger om bara för att han skulle få fortsätta leva.

Menpå ett sätt så gör han det, alltid i mina tankar.

Till dig och ifall du tror jag menar dig så menar jag inte dig utan någon annan

Jag jobbar som fan för tillfället har inte skrivit ett skämt på en månad snart tror jag, men jag är snart igång igen det lovar jag. Har jobbat mycket med mitt gamla material och kan lugnt säga att jag har en tight timme och skulle lätt kunna sätta upp min show nu, vet inte ifall jag skrivit det innan för att det var sålänge sen jag skrev haha.

Har varit dålig på att läsa på sistone men ska bli bättre med det nu, har typ tio böcker som väntar på att jag ska läsa ut dem. Ska förövrigt börja plugga igen, tänker bli en lärare om jag inte kan leva på standup ska jag göra det jag näst bäst vill göra och det är att hjärntvätta barn till att hata allt jag hatar.

Denna låt är till en speciell person i mitt liv.

Anton Abele är bäst i världen

Jag som person älskar humor, stand up, roliga klipp osv. Men det finns inget som slår klipp som är seriöst gjorda och bara är helt jävla tragiska, vad ska man säga om Anton Abele, killen som såg en klasskompis bli ihjälsparkad till döds och startar en facebookgrupp för att stoppa våldet, ett tips hade ju varit att stoppa det fysiskt medans man är där, bara i Sverige kan sådan feghet prisas.

Hans youtube klipp är bättre än kissies och dem andra airheadsen videobloggar, detta är humor på hög nivå, vem pratar han med?
Är det barn som han försöker hjälpa, förstår dock inte varför folk gör parodier på detta när det i sin nuvarande form är största parodin i sig. Blondinbella och Anton borde gifta sig och dela på statsministerposten i Sverige, fatta vilka förändringar och vilket härligt samhälle vi skulle leva i.
Antons haka får mig att tänka på en buktalardocka av trä, vet inte varför, men jag lägger upp två klipp så ni får se vad jag menar.

Hjälp jag följer idol

Jag har skrivit skämt om Idol där jag fördömer hela programmet, nu sitter jag och kollar på det och hejar på Tove, jesus amalia vad jobbigt och pinsamt.
Skönt att vara ledig till helgen, på onsdag uppträder jag i eskilstuna på Cafe Sylvia, kom dit och kolla ifall ni är i krokarna, jag känner på mig att jag kommer vända upp och ner på hela stället. Jag funderar på att avsluta med enbart grova skämt men vi får se vad jag gör för finurligt.

Jag börjar bli kändis

Det är över 40 personer om dagen som söker på mitt namn och hamnar här, hur dem hört talas om mig har jag ingen aning om.
Shit vad glad jag blir ändå, iförsig kanske det är samma människa som sitter och gör det vid olika tillfällen och då har man ju en till stalker på halsen.

Det känns bra att jag lärt mig att hantera stalkers i alla fall, finns nog inte många som haft det innan dem slagit.
Pratade om det idag, fyfan vad jag kommer förstöra liv den dagen jag blir intervjuad i tidningar, jag ska göra allt för att förstöra människors liv-

Shululululu

Hej kära människor som läser om mitt liv, det är så att jag kanske är den mest ointressanta människan på denna planet och med tanke på dagens statistik så är det bekräftat. Det jag undrar är ifall om vi om tio år kommer ha avdankade bloggare typ blondinbella blir svaret på Linda Rosing och gör allt för att komma tillbaka i bloggosfären.

Hon och typ Per Robin gifter sig bara för att skapa publicitet, bög blir straight, det mest skrämmande med detta är att mina profetior oftast brukar slå in, jag har siat om ett krig också. Ett krig som jag verkligen längtar efter för att Call of Duty spelen ska ha något nytt att göra ett spel om, andra världskriget och påhittade scenarion är inte lika kul att spela.

Jag undrar bara vem som kommer bli nästa ”tyrann”
Många prata om Hitler, det får aldrig hända igen bla bla bla.
Det är människor som läst väldigt lite historia, det finns betydligt värre tyranner än Hitler och några har levt efter honom.
Det jag längtar efter är USA:s fall, jag vill att Kina ska ta över världen, det är min dröm antingen dem eller Ryssland.

Ny tid.

Orkar inte skriva

Hej mina kära fans.

Jag orkar fan inte skriva nåt, finns inget speciellt som händer i mitt liv förutom dåliga saker för tillfället, jag ska uppträda om en vecka och det känns lite kefft eftersom jag verkligen är på g, funderar på att hyra in mig på någon teater och köra en 1 timmes show och typ marknadsföra mig på facebook osv.

På lördag ska vårat hemliga projekt börja, eller egentligen två stycken projekt börjar då.
Vi får se vad som händer jag hoppas jag slår snart jag orkar fan inte jobba nå mer, jag fattar inte att jag fortfarande inte kan leva på min stand up med tanke på att jag kanske är roligast i världen.

Jag ska köra lite fifa mot brorsan nu och krossa honom, känns smutsigt att skriva fifa och inte pes fyfan vad illa, men det är inte försent än för att pes kommer snart och man hoppas ju att den är bättre än demot.

Muse är bäst!

Den här låten är fucking bäst, imorgon ska jag jobba och träna hela veckan, inga gig och jag bangade bigben ikväll för att jag var så jävla bakis. Vi syns imorgon mina härliga fans.

Grym kväll på malmen

Jag inledde igår med att mörda Kawa eftersom han spelat mangas på Facebook, jag antar att det är sista gången han gör det. Jag är nöjd med giget, hade ett jävligt skönt flyt rakt igenom, dock hann jag inte köra hela setet eftersom tiden flög iväg.
Andra som var grymma på giget var Ola Söderholm, Leon och Sandra Illar som var riktigt tung.

Det var en rolig kväll rakt igenom som hade ett lite tråkigare avslut, skriver mer om det imorgon för att nu ska jag sätta mig och spela world of warcraft, jag har fan saknat azeroth.